Staten, anarki och utopi

Plötsligt förefaller Platons idé om den idéela staten inte så tokig trots allt. En hel termin av studier om filosofi på heltid kanske har gjort mig smått tokig. Att argumentera på ett rimligt och giltligt sätt för att främja det filosofiska samtalet verkar vara en självklarhet. Premisser som stödjer slutsatser, premisser som tyder vaghet eller mångtydiga begrepp antecknas snabbt i orange anteckningsblock. Ett litet steg har tagits bort från mytomspunna nobelpristagare i litteratur och plaster som en gång hade en speciell plats i mitt hjärta har ersatts av stora, fortfarande lika mytomspunna men i mer sluta kretsar, filosofer. En obruten kedja går från Platon, Artistoteles, Hume, Spinoza, Hume, Nietzsche och Schopenhauer och Kierkegaard.
Jag måste vara helt vansinnig. Full är jag i alla fall. Jag ska komma på en lista över vad jag ska skiva om. För min egen skull alltså. Nu när terminen är slut och allt. Blir nog bra. Bakom flötet, en gång. alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0